Sten Sture d.y deltog 1510 i en lybsk flottexpedition till Danmark och utnämndes samma år till innehavare av Örebro slott samt till att överta försvaret av Västergötland.
I juli 1512 erkändes han som riksföreståndare efter fadern Svante Nilsson.
Riksrådet hade först valt Erik Trolle, som dock tvingades träda tillbaka då hövitsmännen på de viktigaste slotten höll dessa till Sten Stures disposition.
Rådsmajoriteten förhåll sig under hela Sten Stures maktinnehav kritisk till honom, och 1515 fick den en kraftfull ledare i den nye ärkebiskopen Gustav Trolle. Redan 1516 inträdde en öppen brytning mellan denne och Sten Sture, förorsakad av bland annat en tvist om ärkebiskopens innehav av Almarestäkets slott och län. År 1517 förmådde Sten Sture ett riksmöte att avsätta Gustav Trolle och fatta beslut om rivning av Almarestäket, samtidigt som ärkebiskopen av Lund bannlyste Sten Sture och Kristian II ingrep med väpnad makt i Sverige. Den danske kungen slogs tillbaka både 1517 (vid Vädla nordost om Stockholm) och 1518 (vid Brännkyrka söder om Stockholm), men när han i januari 1520 inledde ett stort angrepp blev framgången större.
Sedan Sten Sture blivit dödligt sårad i ett slag på Åsundens is och avlidit på Mälarens is på väg till Stockholm besatte de danska trupperna större delen av landet. I samband med Stockholms blodbad i november 1520 grävdes Sten Stures kropp upp och brändes, sedan han postumt dömts skyldig till kätteri för sin behandling av ärkebiskopen.
Sten Stures politik innehöll tydliga drag av hänsysnslös maktfullkomlighet och syftade sannolikt till att återuppliva det nationella kungadömet till förmån för sig och sin ätt.

---

Efter makens (Sten Sture d.y.) död i februari 1520 ledde Kristina försvaret av Stockholms stad och slott mot Kristian II:s trupper. Hon försökte samtidigt brevledes egga sturarnas trogna ute i landet till motstånd. Trots att Kristian II vid Stockholms kapitulation i september 1520 utfärdade långtgående löften om amnesti, ställdes Kristina , liksom flertalet av Sten Stures gamla anhängare, inför rätta i den kätteriprocess som föregick Stockholms blodbad. Genom att förete 1517 års ständerbeslut om Gustav Trolles avsättning gav Kristina ofrivilligt underlag för den fällande domen. Hon hölls därefter fängslad , först på Stockholms slott och senare (1521-24) i Danmark. Efter hennes frigivning ryktades det att hon var villig att äkta Sören Norby mot att han hjälpte henne och hennes barn till makten; hon förnekar dock detta och tycks 1525 ha försonats med Gustav Vasa, sin halvsysters son. Kort därefter ingick hon nytt äktenskap med kungens kusin Johan Turesson (Tre Rosor) och ingrep inte vidare i rikspolitiken.