Pehr var låssmed på gevärsfaktoriet i Söderhamn.
1724 fick han dålig syn och blev senare blind.

Sonen Peter drunknade uti Kyrksjön 1737 , 30 år gammal.

Dottern Anna gm Engelbrekt Pährsson , bosatt i Östra kvarteret (i Söderhamn) fick en dotter - Elisabeth Engelbrektsdotter f 24/6 1740 d 20/12 1769 i Söderhamn.
Ur dödboken: "Mästardotter Anna Smidt 17/1 1784 , 72 år 6 mån 3 dag , begr 4/2".

Sonen Jonas var sockensmed 1737. Han var gift 2 gånger:
1. 28/12 1735 i Berglock med Cherstin Ehrsdotter f 1696 i Hedsta d 21/8 1764 i Hög sn, Glimsta.
2. 12/5 1765 med Margareta Larsdotter f 1720 i Harmånger, Westanvik el Westanåker , d 1/7 1796.

Det ökade kravet på vapen till krigsmakten i början av 1600-talet gjorde att vapensmederna i ett kungabrev beordrades att flytta från landsbygden in till städerna. Så skedde även i Hälsingland. Här i landskapet fanns gott om yrkesskickliga smeder - de bästa i Norden, sägs det - och därför beordrades samtliga att flytta till Söderhamn. Alternativet var, enligt kungabrevet, att helt sluta med smidet och förbli bonde på heltid. Ett 40-tal smeder flyttade till Söderhamn och ytterligare smeder utifrån knöts till orten. Alla fick en plats i det nystartade Gevärsfaktoriet som anlagts här på grund av den goda tillgången på vattenkraft och de goda förbindelserna västerut. Den 7 september 1620 skrev Gustav II Adolf under privilegiebrevet och Söderhamns stad var grundad.

Söderhamns faktoris stämpel bestod av ett krönt S med korslagda gevär över båt.

Den lilla stadens historia präglas av många och svåra bränder. De tättligganden trähusen gjorde att elden snabbt fick fäste och spred sig lätt. Den första stora stadsbranden härjade 1675 och stora delar av smedernas bostadsområden skadades. Troligtvis skadades även rådhuset. Mellan 1719 och 1721 oroade ryska trupper utmed den svenska ostkusten. I maj 1721 plundrade och brände ryssarna Söderhamn. Förödelsen blev i det närmaste total - endast några byggnader, där ibland kyrkan Ulrika Eleonora, skonades.
Men söderhamnarna var av segt virke och återuppbyggnaden av staden gick fort.

Driften togs inte upp igen förrän 1725. Faktoriverksamheten flyttades 1813 till Carl Gustaf Stads gevärsfaktori i Eskilstuna