"Dahlenius,säger man, en verksam pastor varit.
Af handlingar och bref man sådant har erfarit.
Han kyrkans egendom och prästebordets rätt
med omsorg och med nit bevakat på allt sätt
Dock ej för egen vinst
Nej vår Dahlenius visar,dess afsigt bättre är,
-Och verket mästarn prisar.
Sin ombetrodda hjord han nu så ökad ser
att han ej vågar sig den ensam sköta mer
En embetsbror till hjelp han anser nödig vara
och till dess underhåll han ville ej sig spara
Av Prästebordets jord,som i dess väjo var
han delar åt Caplan som ingen odling har.

Dahlenius, vars efterkommande ännu till ett stort antal leva kvar i Öster-Färnebo var först regementspräst vid Helsinge Regemente och blev sedan av K M:t rekommenderad till erhållande av ett pastorat i Jämtland.Han tillträdde dock ej detta pastorat, utan blev kyrkoherde i Öster-Färnebo 1644.
Tyckes ha varit en synnerligen "närig" man,som först och främst såg på sina egna,timliga fördelar. Under de svåra hungerår,som drabbade socknen på 1650-talet , passade han på att för säd inköpa en hel del "nyodlingar", bl.a av enkor och faderlösa. Vid följande rättegång står antecknat i protokollet (som finnes bevarat hos kamrer Östnäs i Öster-Färnebo): "Denne kyrkoherde synes väl i hunger och dyr tid ha fött sina får med sin lönespannmål,men han har ock förstått att vederbörligen klippa dem".
År 1651 processade han med Klappstabönderna och klagade hos konsistorium över, att de hade tillagt sig mer jord än tillbörligt av det gamla "Vibolet" , varför han begärde syn.Han tycks emellertid ha varit en både lärd och framstående man.
År 1653 var han "Concionator" vid prästmötet och vid 1660 års riksdag var han riksdagsman.
Det i den ovanstående - en smula satiriska - dikten gjorda påståendet, att han skulle varit den , som skaffat den första komministern till Fernebo, är felaktigt. Det var Domkapitlet som redan under Ljusbeckii tid tillsatt komminister och förordnat om vretarnas upplåtelse till "Sacellanen".

Källa: Öster-Fernebo sockens krönika samt "Olof Nicolai Dahlenius - kyrkoherde i Österfärnebo 1645-1676".
(2:a uppl /juni 1975 - utredning av Johan Wideen och Mats Olsson)

Kyrkoherde Magnus Petri Ljusbeckius (d 1644) var Dahlenius företrädare och ägde ett hemman i Bro.År 1648 inköpte Dahlenius detta hemman av Ljusbeckius änka.
Lagfartsbevis på detta köp finns bevarat i See bykista.

Ur "Härnösands stifts herdaminne":
Olaus Nicolai (Dalenius) var krigspräst vid de svenska trupperna, som intogo Jämtland år 1644. Då de dansk-norska prästerna i anledning häraf öfvergåfvo sina gäll, utnämndes han 28 apr. s. å. till pastor i Sunne.
I Upsala domkapitel upplästes 28 maj ett bref från honom, hvaruti han förmäler först om sitt tillstånd, huru osäkert där är för fienden , att han allenast i Frösö kyrka får med trygghet göra tjänst men måste med sina medtjänare ligga inne på skansen och köpa allt det de äta skola för reda penningar eller taga till låns af bönderna. Och "när de i någon annan kyrka skola tjänstgöra , måste en hop soldater skildra (skyldra=hålla vakt), medan tjänsten förrättas, och hvarken prästgården eller åhörarne njuta de intet till godo".
I betraktande af att endast tre präster funnos i hela landet, hvarigenom församlingarna ledo men på Guds ord, hänsköt konsist. saken till svenska regeringen för vidtagande af lämpliga mått och steg. Ärkebiskopen föreslog i sammanhang härmed en del präster till församlingarne, men efter freden återfingo de danska prästerna på egen begäran sina pastorat. Redan i sept. 1644 presenterade d:nus Olaus Nicolai en kunglig rekommendationsskrifvelse till erhållande af Säbrå pastorat, men som det redan var bortgifvet, förordades han i stället till Östra Fernebo, där han följande år tillträdde som kyrkoherde. Var predikant vi prästmötet i Upsala 1653, riksdagsman 1660 och afled år 1676.

G.m. Christina Gefleria , änka efter komm. Buscherus.
Barn: en dotter Engela g.m kyrkoherden i Dannemora, Er. Arnelius
en dotter g.m 1)Lars Cabbaeus 2)Eric Högman , kyrkoherdar i Wänge.
en son student (Fant, Del 1 s 370)